Internet kan kallas ett världsomfattande datakommunikationsnät. Stammen hos Internet består av ihopkopplade servrar (Server) med mycket snabba datakommunikationsuppkopplingar. En mängd lokala nätverk eller LAN-nät (Local Area Network) är uppkopplade till servrarna, och LAN-näten i sin tur erbjuder den enskilda användaren möjligheten att koppla upp sig till nätet via olika utrustning (datorer, PDA-datorer, mobiltelefoner o.s.v.).

Då du rör dig på Internet använder din dator (eller annan utrustning) en såkallad Internetadress som identifierar din dator. Adressen är en förutsättning för att man ska kunna röra sig på Internet, men samtidigt betyder den att man vid behov kan spåra allt du gjort på Internet – oftast ganska noggrant dessutom. Observera alltså att det blir ”spår” efter dig på servrar och annan utrustning när du använder Internet.

Denna YouTube-video berättar allt du behöver veta om strukturen på internet på dryga fem minuter.

Domännamnssystemet – DNS

Många nätverk och tjänster på Internet har sina egna namn på naturligt språk. De kallas domännamn (Domain Name). Ett domännamn som www.helsinki.fi får sitt namn från domännamnssystemet DNS (Domain Name System). Om du förstår principerna med hur systemet fungerar blir det lättare för dig att komma ihåg var olika nättjänster finns, för domännamnen består oftast av delarna ”tjänstens namn” . ”verksamhetsfält” . ”regionkod” – t.ex.:

• www.hs.fi
• windowsupdate.microsoft.com
• maps.google.fi

DNS-adresserna består alltså av olika delar. Många Internetadresser innehåller dessutom annan information som det kan vara bra att känna till. T.ex. http:// i början av adressen http://www.helsinki.fi/universitetet avser nätverksskiktet d.v.s. protokollet med vilket man överför data (ett protokoll är en överenskommelse om hur olika datorer, program och system kan kommunicera med varandra). Den andra (www), tredje (helsinki) och fjärde (fi) delen visar att servern ”www” fungerar under en domän (Domain) som heter helsinki. Observera att den fjärde delen (fi) visar att domänen ordnar under fi-domänen (Finland). Den sista delen, universitetet, visar att webbsidan visar en kataloghelhet vid namn universitetet  på servern .

Följande tabell visar några andra exempel på adresser:

IP-adressystemet

DNS-adresserna som du använder är viktiga eftersom de är lätta att förstå, men i verkligheten fungerar dataöverföring på Internet i huvudsak med hjälp av IP (Internet Protocol)-adresser (t.ex. 193.166.3.1). Med IP-adresser kan varje uppkopplad dator identifieras och på det viset blir det möjligt att överföra data mellan datorerna.

Ett exempel: om du vill se på Konstindustriella högskolans www-sidor tar din dator reda på IP-adressen till denna www.uiah.fi-server. Då datorn har funnit den ber läsarprogrammet UIAH:s IP-adress (128.214.123.32) om www-serverns ingångssida. I det här skedet får UIAH också veta att det är din dator som ber om uppgiften, så UIAH:s server skickar ingångssidan till din dators IP-adress. Om du vill veta din dators IP-adress för tillfället (adresserna förändras oftast då man startar datorn, så de är knappt någonsin permanenta), kan du kontrollera det på adressen www.whatismyip.com.

Internets historia i ett nötskal

Arpanet (The Advanced Research Projects Agency Network) ligger som grund för Internet och utvecklades på 1960-talet inom Förenta staternas militäradministration. I början fanns det endast några tiotal datorer i nätverket med några tusentals användare. Idén var att kunna överföra information snabbt mellan enheter som låg långt ifrån varandra. Efter det ville man förena lokala nätverk till ett stort datornät. Följande händelser är några milstolpar i Internets historia:

• På 1970-talet delades Arpanet i två delar: Internet och Milnet
• 1972 utvecklades det första e-postprogrammet
• 1973 skapades de första internationella uppkopplingarna från England och Norge till Arpanet.
• I mitten av 1990-talet skedde det slutliga genombrottet för Internet.